Ge inte upp dina drömmar

Kommentera

Det är nu min fjärde dag med bihåleinflammation och jag börjar faktiskt gilla att vara sjuk. Förstå mig rätt, alltså inte när man befinner sig i koma-stadiet utan när man är relativt frisk men fortfarande för dålig för att kunna gå till arbetet. Är inte ett vardagligt nio till fem-jobb hiskligt trist ändå? Nu när jag är hemma föreställer jag mig och låtsas att jag istället är en frilansande skribent som unnar sig sovmorgon och bestämmer över sitt eget schema. Det är typ min dröm att en dag kunna försörja mig på mina texter och få lov att välja fritt i vilken arbetsmiljö jag vill arbeta i för dagen. Bara det att gå på lunchdejt med vänner får mig att känna avundsjuka gentemot de som kan då jag i nuläget tvingas kasta i mig min mat på max trettio minuter i ett lunchrum som ger mig såpass mycket ångest att jag vill fly därifrån innan jag ens hunnit sätta mig ner. Det är svårt att bryta en invand rutin och därför tror jag att det är extra viktigt att hålla fast vid sina drömmar oavsett hur avlägsna de än må kännas. Jag tänker i alla fall inte ge upp mina!