Din största kritiker

Kommentera

Vart kom gårdagens driv ifrån egentligen? Jag är nästan förvånad över att det blev såpass många uppdateringar och det känns så himla bra! I liknelse med att jag precis avklarat första boxningsronden och mottar peptalk i min ringhörna om hur jag skall fortsätta i samma anda för att bemästra min motpart, som i det här fallet är jag själv. Den enda faktiska motståndare vi har i livet är oss själva, jag kommer alltid att vara min största kritiker och vise versa. Människor i din omgivning kan dela med sig utav deras åsikter, hjälpa dig på vägen och tala om vad de tycker är rätt respektive fel, men i grund och botten spelar de andra ingen roll för det är bara du som kan avgöra hur det kommer arta sig i slutändan ändå.

Svävade jag precis utanför ramarna? Det känns som linjerna plötsligt blev mindre distinkta och mer rörliga. Ber om ursäkt för eventuell förvirring, men det är helt okej och ganska skönt att inte anpassa sig efter en viss typ av förväntan. Min ursprungliga tanke med det här inlägget var i alla fall att jag är pepp och förväntansfull över att börja skriva igen! Jag vill verkligen, verkligen lyckas upprätthålla motivationen till att fortsätta så att den inte försummas när jag är tillbaka på jobbet och allt är vardag igen.