Livets vändpunkt

Kommentera

Hej min fina! Just nu känns det som jag befinner mig vid en vändpunkt mot det bättre rent psykiskt och det är sannerligen en befriande känsla att inte längre känna samma bultande tryck över bröstet varje dag. Även om det fortfarande är mycket sorg inom mig på grund av två bortgångar tätt inpå varandra inom familjen så blir jag successivt bättre på att hantera sorgeprocessen. En sak jag dock fått klart för mig att det inte finns någon Gud alls. Det påstås ju att "han" är med oss överallt, men vart befann han sig när han lämnade min morfar att drunkna i det stora blå? I call that bullshit.

Hursomhelst så börjar jag kunna tänka positivt igen och tycka att livet är ganska fint emellanåt. Jag har mer energi åt att göra saker istället för att ligga hemma och våndas av min egen närvaro. Jag panikgråter mer sällan, knappt alls kan jag konstatera. Både mitt självförtroende och självkänsla har blivit avsevärt mycket bättre. Visst är det en av de bästa känslorna när man tittar sig själv i spegeln och känner att "fan vad snygg jag är idag!"? Jag brukar försöka komma ihåg att ge mig själv en drös komplimanger när jag ser min egen spegelbild. Haha! Det må låta klyschigt, men det hjälper faktiskt och gör att man sträcker lite extra på sig! Testa du också!

Det kommer upplevas supertöntigt (det gjorde det för mig i alla fall, haha) under de första gångerna som du står där och försöker intala dig själv om vilken jävla bomb du är! Det gäller bara att upprepa samma komplimang om och om igen tills att du själv tror och känner det!

Du är vacker! Du är stark! Du är värd att ha allt! Du är fantastisk!